Många gamla sanningar håller fortfarande än, och en som är så sann och måste förstås och läras ut bättre är vad Aristoteteles sa om utbildning. Rötterna av utbildning är bitter men frukten är söt (the roots of education are bitter but the fruits are sweet).
Tanken är att arbetet att lära sig inte alltid är det roligaste men när man väl kan det så är resultatet sött, tänk dig när du landar det där jobbet eller när du vinner en quiz eller i Pictionairy, det finns få känslor som känslan att vara bra på någonting.
Utbildning i det här avseendet anser vi inte vara strikt definierat till skolans lärande utan all typ av lärande och utveckling. Det är psykologiskt att saker vi jobbar för och uppnår, är så pass mycket sötare än om vi bara fick dessa saker.
Vi ser och hamnar ibland i diskussioner där man pratar om gamification, och att göra lärande roligt och diverse intressanta men ibland direkt dåliga idéer om hur man ska göra lärandet roligt. Vi tror att mycket av lärandet går att göra bättre, mer verklighetsförankrat, konkret och i många fall roligare. Men att ta skott i att lärandet ska vara roligt tror vi kan vara skadligt då det ibland fokuseras så mycket på det roliga att man glömmer bort lärandet, vissa saker kommer vissa barn inte tycka är roligt, ibland aldrig och i många fall inte i stunden när man gör det. Men om man gör ett bra arbete med att förbättra det som kan och ge barnen en törst att vilja lära sig, ja då kommer de nog inse att även om lärandet inte alltid är roligt i stunden, i många fall frustrerande och uttröttande så lönar det sig i längden.
Så vi tror lärandet skulle må bra av att komma ihåg Aristotle och inte alltid försöka göra alla lärandestunder roliga utan fokusera på det stora hela. Vi människor drivs ofta av en nyfikenhet, från barnsben när vi inte kan sluta fråga ‘Varför’ till vi i vuxen ålder kollar dokumentärer, snöar in oss på hobbies, går kvällskurser och liknande.
Gott lärande!